Jag brukar inte känna avundsjuka till mina vänner men den senaste tiden har jag känt lite så för att jag hör om intervjuer hit och dit och de tog precis examen. Själv känns det som jag stampat på samma ställe och inte tagit mig någonstans.
VARFÖR måste jag känna denna ångest? Trots att jag vet att jag har 40 år att få ett jobb jag trivs med och inte sitter i sjön (jag har ett jobb). Ändå vill jag ha ett bra jobb som jag trivs med NU... Är det omvärlden som orsakar denna press och stress till att ha ett bra jobb, fin titel och bra lön?
Jag har allt annat men ändå är jag inte lycklig... hmmm... detta är allvarligt. Det ska inte vara såhär... men vet inte hur jag ska lyckas komma ifrån de negativa tankarna.
Det var en gäst på nyhetsmorgon härom morgonen som hon hade allt (karriär, familj osv.) och var ändå olycklig... Hon fick sedan en stroke, endast 31 år gammal! Hon kunde inte längre läsa, prata och skriva och fick därför lära sig allt det på nytt. Trots denna hemska händelse så släppte all hennes ångest och press och hon kände endast lycka! Att det ska behöva ske något så fruktansvärt för att man ska känna lyckan med att leva.... Människan är en lustig varelse ibland...
Allt annat än jobb känns underbart. Jag har umgåtts mkt med vänner, familj och min bättre hälft. I helgen blir det lite fest och nästa vecka bär det av till Prag!
Längtar!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar